Vill ha dig

...

Saga
Hjalmar Söderberg?

Marcus
Ja, Han kommer hit på middag i afton.

Saga
Marcus. Hjalmar Söderberg och jag...

Marcus
Och inte nog med det. Han tar med sig en ung kollega som han mött i Örebro: Journalisten och skriftställaren Henrik Riise om du möjligen har hört talas om honom. Han har visst gett ut någon liten bok.

Saga
Är det här något elakt spratt du spelar mig, Marcus? Vill du straffa mig?

Marcus
Men käraste, jag förstår inte vad du menar. Mamma kommer också, hon formligen avgudar författare.

Saga
Du vet inte vad du gör Marcus. Du kan inte göra så här mot mig.

Marcus
Käraste, jag förstår inte vad du talar om.

Saga
Hjalmar Söderberg var…stod mig en gång mycket nära. Det trodde jag att du visste. Det visste du. Det har jag berättat. Eller åtminstone antytt. Och Henrik Riise... Nej, det vet jag inte vem det är.

Marcus
Det hade jag ingen som helst aning om. Då får jag spela den fritänkande mannen som minsann inte bryr sig om sin unga hustrus förflutna. Där ser du, det kanske hade sina sidor att vi inte skulle yppa våra tidigare liv för varandra.

Saga
Vem av oss var det som ville ha det så? Nu får jag dyrt betala.

Marcus
Jag kan inte göra någonting åt saken. Alla är på väg, de kommer när som helst. Jag har sagt åt Ellen om kallskuret och fisk från sjön och vitt vin.

Saga
Marcus, Marcus. Vad har du nu ställt till med.

Marcus
Ställt till det har väl du i ditt tidigare liv i sådana fall. Jag har aldrig frågat. Aldrig krävt att du tidigare skulle ha levt i kyskhet, aldrig ställt dig till svars för någonting i det förflutna. Och inte har jag ansett det för storsint, utan självklart.

Saga
Nej, du har varit en modern och klok man, Marcus. Jag menar det. Och du har alldeles rätt. Nu får jag skörda det jag en gång sått.

Marcus
Nu tar vi oss samman. Det blev visst lite mycket på en och samma gång. Vi har ännu en stund på oss att samtala innan de kommer.

Saga
Alltid lika samlad, alltid lika kylig.

Marcus
Kylig. Jo jag är kylig. Och varför det?
Jo, därför att min hustru och jag en gång gjorde den överenskommelsen.
Vi lever i ett vitt äktenskap, ja, och har du någon enda gång funderat på att det kanske kan ha kostat någonting?

Saga
Jag trodde du var nöjd med vår allians.

Marcus
Jo, från början, men att leva med dig, under samma tak, i fem år, och se din intelligens, din skönhet, din ...utstrålning. Ingen man skulle kunna vara opåverkad av det.

Saga
Men Marcus. Jag har alltid trott att du...

Marcus
Var asexuell. Ja.

Saga
Nej. Att du tyckte... bättre om mäns sällskap. Och jag har aldrig frågat vad du gjorde på din middagar, dina möten, dina sammankomster.

Marcus
Vad i hela friden är det du säger? Mäns sällskap, jovisst, jag är mera bekväm med män, inte många kvinnor går ju att föra ett bildat samtal med men herregud, du antyder ju...Har du gått i alla dessa år och trott att jag var...?

Saga
Nej. Eller, jo, faktiskt. Och jag hade ingenting att invända. Alla får vara som dom är och vill vara, det har alltid varit min paroll.

Marcus
Du är inte bara överdrivet och löjligt liberal: dessutom måste du vara både blind och döv.

Saga
Det vet du att jag inte är.

Marcus
Jag erkänner att jag någon gång under alla dessa år känt mig frestad att söka... köttets...förlösning hos fallna kvinnor. När du nu inte... Det är mänskligt. Det är naturens gång. Men att jag skulle ha en böjelse för män...det är ju...

Saga
Vad skulle jag tro?

Marcus
Ja, vad skulle du tro. Respekt har aldrig fallit dig in? Hänsyn? Tålamod?

Saga
Nej, det har aldrig fallit mig in.

Marcus
Jag älskar dig, Saga. Det har jag alltid gjort. Och jag har hoppats att du en gång, om jag hade tålamod, om jag visade dig hänsyn, om jag respekterade dig, så kanske att du en dag skulle stå där och knacka på dörren till mitt sovrum.

Saga
Stackars Marcus. Så har det aldrig blivit.

Marcus
Så har det aldrig blivit. Men jag har aldrig slutat hoppas. Och jag har aldrig slutat älska.

Saga
Vad menar du när du säger älska? Menar vi samma sak?

Marcus
Det vet jag inte. Jag trodde jag visste. Men nu vet jag inte längre.

Saga
Har du någonsin vetat? Jag har varit din bildade sällskapsdam.
Och vi har haft givande samtal, visst har vi det. Och du har kunnat visa upp din unga vackra hustru på middagar och på teatern. Men kärlek, det har du aldrig vetat vad det är.

Marcus
Nu räcker det. Har jag någonsin fått möjligheten?

Saga
Förlåt, Marcus. Jag menar inte att vara hård. Men lidelse är kanske inte din mest påfallande egenskap. Du är alltid så kontrollerad. Och det kanske är bra att vi människor är olika.

Marcus
Nu tar vi oss samman.
Blivande statsrådet Bremer med hustru får ikväll besök av landets kanske störste stilist och hans unga kollega. Det blir kanske den sista middagen vi ger här på Stadra innan det bär av mot Stockholm. Och den ska ske med stil.

Saga
Jag följer inte med.

Marcus
Vasa?

Saga
Jag följer inte med. Jag stannar här. Jag har ingen längtan till Stockholm. Längre.

Marcus
Vad i helvete menar du?

Saga
Svär inte åt mig. Jag stannar här på Stadra. Tills vidare.

Marcus
Jag förstår mig inte på dig längre.

Saga
Jag ska berätta för dig. I morgon.

Marcus
Det är du som talat om hur enahanda livet är här på landet. Det är för din skull jag tackar ja till utnämningen!

Saga
Det där tror du inte ens på själv. Nu ställer vi till med middag och gör vad vi måste. Jag går väl och byter om. Det är väl inte frack?

Marcus
Nej, bevare mig väl. Det är enkelt och ledigt. En familjemiddag, hade jag tänkt.

Saga
En ”familjemiddag”. Ja, det är det sannerligen. Då tar jag den grå. Vi ses till middagen, Marcus. Himlen vare med oss.

Marcus
Himlen. Himlen. Vad ska vi med den? Vi snurrar kring på den som ett bloss, runt, runt i all oändlighet. Dagar läggs till dagar. Månader till månader. År läggs till år. I en meningslös räcka. Sen dör vi och allting bara upphör. Å, Saga. Vi ses till middagen. Aldrig hade jag kunnat ana detta.